Jag gråter när jag ser vad som händer i Sthlm`s förorter. Men utanförskap, segregation, frustration,” vi och dom ” tänkande, detta skapar krig, för det är ett krig att få synas, finnas till, accepteras, höras, visa att vi finns och ni kan inte behandla oss som skit för då ger vi tillbaka. Krig är ALDRIG ok, men det sker hela tiden i hela Världen för orättvisor upprör. Vi måste försöka förstå dessa unga människor, deras framtidssyn och deras känsla inombords för att förstå varför de gör så här. Snälla döm inte andra människor innan du har varit i deras skor. Jag försvarar inte deras handlingar men deras rätt till rättvisa och mänskligt värde. Jag tycker och känner så här, snälla låt mig göra det. Jag vill inte föra en arg diskussion med någon, men gärna en dialog. Jag vill att det ska finnas mer kärlek och acceptans i vårt samhälle. Vi har mycket att lära av de mer Kollektivistiska kulturerna, där man bryr sig mer om varandra än i de mer Individualistiska samhällena. Vill tillägga att jag verkligen har lärt mig ännu mer om detta i min Social psykologikurs och känner en ännu större respekt för andra människor. Läs gärna mitt tidigare inlägg som handlar lite mer om hur situationen påverkar människorna.